I pappersupplagan av Götheborgske spionen, nummer 3 2012, finns ett reportage om när Utopia utvärderar tillgängligheten på Göteborgs Universitet, skrivet av Clara Tortosa. Spionen har tidigare rapporterat om att GU, i likhet med alla andra myndigheter, måste åtgärda lätt avhjälpta hinder senast 2010.
Artiklarna finns på webben här: KTB: Måste ha nyckel för att komma ut, Nyrenoverade HDK har många brister, ”Man blir den tradiga som behöver hjälp”, GU får godkänt av staten (Men medger brister i tillgängligheten efter Utopias kritik), Annedalsseminariet: dörrarna går till attack och ”Även om hörslingor finns, kanske de inte fungerar”.
Nu, två år efter deadline, testar alltså Utopia hur det gått med den fysiska tillgängligheten. Resultatet är något nedslående. Först ut i reportaget rapporteras om HDK, Högskolan för design och konsthantverk. Biblioteket får inledningsvis bra betyg, bokhyllorna är låga och i bra höjd för den som sitter i en rullstol. Dessvärre blir det en besvikelse när Iki Gonzales Magnusson och Hanna af Ekström från Utopia upptäcker att avdelningen med fotoböcker finns en trappa upp, utan hiss. ”Just den delen blev inte gjord”, förklarar bibliotekarien Karin Sundén som berättar att biblioteket nyligen renoverats för ökad tillgänglighet. Nästa besvikelse blir en rullstolslift som är trasig.
Nästa anhalt blir KTB, Kurs- och tidskriftsbiblioteket. Den entré som fungerar med rullstol eller barnvagn är varuintaget på baksidan. Väl inne blir det nedslag på bokhyllor och datorbord, vars höjd är anpassade för stående. Att ta sig in i läsesalen är också besvärligt eftersom dörröppnare saknas. Dock är det gott om plats mellan hyllorna och toaletterna får godkänt. På vägen ut blir det än svårare. Efter att ha åkt fel med hissen, hamnar Iki och Hanna på en plats där nyckel krävs för att komma ut. Ingvar Grimberg som arbetar på KTB dyker upp och utrycker glädje över inventeringen. Arbetet med anpassning går för långsamt, tycker han, och påpekar att han länge begärt låsknapp i stället för nyckel för att öppna dörren i fråga.
KTB
Sist i inventeringen blir Annedalsseminariet. Icke godkänt blir det för dörröppnarna som är placerade så att man får dörren rakt på rullstolen när man öppnar. Caféet får kritik för höga trösklar och varor i kylen som är placerade på en höjd man inte når sittandes. En anpassad toalett får kritik för att vara trång.
När Iki och Hanna sammanfattar inventeringen får samtliga undersökta byggnader lägsta betyg. Hanna uppmuntrar folk att prova på att ta sig fram i rullstol, så att man bättre förstår hur hinder upplevs. Reglerna är för lätta att undgå, menar de, och diskriminering borde vara en akut fråga.
Artikelförfattaren Clara Tortosa förljer upp med en artikel där hon intervjuar ansvariga vid GU. Den samlade bilden är att GU verkar tycka att arbetet med tillgänglighetsanpassning flyter på bra och att inga studenter hör av sig och klagar. De blir dock förvånade över resultatet på inventeringen och håller med om att det inte låter bra. I år kommer man från GUs sida först genomföra en lokalinventering, följa upp hur arbetet går och sedan uppdatera handlingsplanen för tillgänglighet vid GU(pdf). (Rikards reflektion: Jag noterar att i handlingsplanen står följande: ”Lokalinventeringen skall vara slutförd under hösten 2010″. Det verkar som om GU ligger efter.)
Förra hösten, 2011, och nyligen i april var jag inbjuden att tala om ”Evenemang för alla”-projektet och guiden för tillgängliga evenemang på Nätverksträff för tillgänglighet, möten som SKL och Handisam anordnar inom Nätverk för tillgänglighetsfrågor. Mot bakgrund av att jag som anställd och aktiv medlem inon FFKP anordnar konferensen FSCONS varje år i Chalmers och Göteborgs Universitets lokaler på Lindholmen i Göteborg, så har det slagit mig att publika och offentliga miljöer som drivs på statlig nivå, såsom statliga myndigheter och universitet, tenderar att falla mellan stolarna i regionala och kommunala ansträngningar för ökad tillgänglighet.
Till exempel tillgänglighetsdatabasen utnyttjas ofta på kommunal eller regional nivå för de lokaliteter som förvaltas eller hyrs av kommuner och landsting (eller ”regioner” som det ibland också kallas nuförtiden). Och i kommunala inventeringar och projekt för ökad tillgänglighet brukar även där de lokaliteter och platser som förvaltas eller utnyttjas av kommunen vara först att få fokus. Här finns en utmaning att från staden Göteborg och Västra Götalandsregionen finna dialog med t ex Chalmers och Göteborgs Universitet om krav, inventering och uppföljning av de läroverk som ligger i Göteborg. En stor vinst vore att den som har någon funktionsnedsättning inte ska behöva bry sig om eller ens ta reda på vem som ansvarar för verksamhet i dennes kommun. Går man i skolan, oavsett om det är på grund- gymnasie- eller högskolenivå, så borde det vara möjligt att vända sig till samma ställe t ex inom kommunen.
Som jag ser det, är det också en kommunal angelägenhet att Chalmers och Göteborgs Universitets lokaler är tillgängliga för alla. Dels är många föreläsningar och aktiviteter öppna för allmänheten. Dels är det viktigt att staden kan locka studenter till Göteborg och att studenterna får möjlighet att studera och bo i staden oavsett olika förutsättningar eller svårigheter. Men då universiteten går att betrakta som statliga myndigheter på uppdrag under Utbildningsdepartementet riskerar ansvaret för att universiteten och högskolorna i Göteborg bli ”någon annans ansvar” när man vänder sig till kommunen med frågor om tillgänglighet. En möjlighet för kommunen och regionen att påverka tillgängligheten trots detta är att när regionen eller kommunen upphandlar uppdragsutbildning från universitet och högskolor ställa höga (alltså rimliga) krav på tillgänglighet i lokalerna. Ifall någon som läser detta vet om och i så fall hur detta görs, kommentera gärna nedan och berätta.
)
